Borgerlig heraldik i Sverige

eller ... Allas rätt till ett vapen

Av Jesper Wasling.
Teckningar av Magnus Bäckmark

Alla i Sverige har rätt att ta sig ett vapen. Ett vapen får också föras vidare från föräldrar till barn. De flesta vapen förs från far till barn (agnatisk succession), men det blir allt vanligare att barnen antingen tar upp båda föräldrarnas vapen eller väljer något av dem (dvs även kognatisk succession förekommer). Det hänger självklart ihop med att man numera får välja vilket av föräldrarnas efternamn man vill bära.

Det äldsta kända borgerliga vapnet är ett sigill på ett brev från 1320. Det är inte mer än 40 år efter det att Sverige får ett frälse. Stormän med vapen finns redan 1219, men dessa var i en social klass långt över vanliga riddare och väpnare som mer kan liknas vid vanliga officerare. Under medeltiden fortsätter sedan borgerliga vapen att brukas bland städernas borgerskap och bland prästerna. Även om heraldiken sägs vara mest levande under medeltiden är det 1600-talet som visar den största floran av vapen och det är först i modern tid som en verklig vetenskap kring heraldiken gjort sig gällande.
Bruket av heraldiska sigill minskar kraftigt mot slutet av 1700-talet för att nästan helt upphöra kring övergången till det 19:e seklet. Under andra halvan av 1800-talet finns ofrälse heraldik endast i sällskapsordnar, med några enskilda undantag. Återupplivandet i vår tid hänger nära samman med det släktforskningsintresset som blir allt mer spritt. Och av att heraldiken upplevs som ett estetiskt kulturarv. Däremot kan man inte med bästa vilja påstå att vi idag använder vapnet på samma sätt som förr. Då var det dels en statussymbol, dels ett tecken som kan jämföras med dagens logotyper. Idag är syftet med vapnet endast dekoration.

Begreppet "borgerlig"

De släktvapen som inte förs av adliga familjer kallas borgerliga eller ofrälse vapen. Ordet borgerlig har inget med politiken att göra utan börjar användas mot slutet av 1800-talet efter tyskt inflytande. Sannolikt  Samma ord används i hela Norden och Tyskland. Jämför begrepp som borgerlig begravning, borgerlig kommun eller borgerlig vigsel, dvs verksamheter som hör till den världsliga sfären i samhället. Hade vi idag försökt komma på ett begrepp hade det kanske blivit "folkvapen" eller "medborgarvapen".
Idag finns närmare 3000 borgerliga vapen registrerade hos Svenska Heraldiska Föreningen och till det kommer alla vapen förda inom ordensväsendet. Ordensvapen var förr personliga sköldar och fyllda med ordensymbolik vilket gör att många av dem inte passar som släktvapen. En mängs vapen förs också av rollspelare och lajvare. De håller i regel högre kvalitet än ordensvapnen och de är inte osannolikt att några av dessa med tiden omvandlas till släktvapen.

Några inskränkningar

Även om alla har rätt att föra en vapensköld och hjälmprydnad finns det inskränkningar. Endast en adelsman har rätt att föra en öppen hjälm. Den regeln infördes 1762. Innan dess saknades egentliga åtskillnader mellan lågadeln och de ofrälse medan högadeln hade såväl sköldhållare som rangkronor.
De hjälmkronor som då användes kännetecknade sannolikt inget annat än välstånd och ett ståndsmässigt liv. Några anspråk på adelskap tycks de inte ha utgjort.
Ofrälse får inte heller använda mer än en hjälm och sköldhållare är likaledes förbehållet högadeln.

Differentiera vapen

Eftersom de flesta ännu räknar agnatisk släkt som den vapenbärande sidan kan en brisering göras i ett vapen när det hämtas från moderns sida. Det kan vara tillägg av bitecken, byte av tinkturer eller byte av hjälmprydnaden. Huvudsaken är att vapnet skiljs från moderns vapen på minst en punkt. Briseringar är emellertid mycket ovanliga i svensk heraldik.
Om vapnet efter brisering skiljer sig på två eller fler punkter kan man börja tala om ett helt nytt vapen snarare än ett differentierat släktvapen.

Manliga och kvinnliga vapen

Självklart för både män och kvinnor numera fullständiga vapen med sköld och sluten hjälm.
Av historiska skäl har kvinnor fört en spetsrutig eller oval sköld utan hjälm och på 1900-talet började heraldiska tecknare måla en blå rosett på den översta spetsen för ofrälse ogifta kvinnor, efter engelsk förebild. den ovala skölden som i många svenska böcker beskrivs som damsköld härstammar egentligen från 1700-talet då den var den trendiga sköldformen för både män och kvinnor. Det var en tid då riddaridealet inte stod högt i kurs och ingen därför förstod varför man skulle gå tillbaka till mörka medeltiden för att få inspiration när man äntligen funnit ljuset.
En gift kvinna kan sammanställa sin sköld med makens. Skölden klyvs då med makens vapen till dexter och det egna vapnet till sinister.
En ny halvöppen hjälm har på senare introducerats men ännu inte fått fullt genomslag. Exempel på den finns i Skandinavisk vapenrulla. Den halvöppna hjälmen har stålbyglar till skillnad från den öppna hjälmen som har guldbyglar. Om den har en plats i svensk heraldik är fortfarande föremål för debatt bland heraldikerna.

Motiv i borgerliga sigill

Under medeltiden går det inte att särskilja ett ofrälse sigill från en frälsemans. Motiven är ungefär desamma. När den svenska stormakten etablerar sig blir adelsmännens vapensköldar betydligt mer innehållsrika och fyllda med krigiska attribut. Samtidigt växer ett civilt sigillspråk fram som gärna visar religiösa bilder eller symboler hämtade från djur- eller växtriket. På 1900-talet har borgerliga vapen förlorat lite av sin särprägel och idealet är idag att efterlikna det medeltida bildspråket. Tyvärr har moderna bilder ännu inte slagit igenom på samma sätt som det har i ex England.

Exempel från sex sekel

Henrik Sunnandag Sköld: Delad, i det övre fältet ett liggande hjorthorn. Henrik Sunnandag från Stockholm med Sveriges äldsta borgerliga sigill från 1320.
Zanders Sköld: I blått fält en upprest häst av silver med beväring och man av guld, överlagd av ett stolpvis ställt rött svärd med fäste av guld. Hjälm: Ett stolpvis ställt rött svärd med fäste av guld mellan fyra blå strutsplymer, grupperade två och två. Max Zanders från Salen utanför Stockholm. Överstelöjtnant med svärdsorden hängande under skölden. Vapnet antaget år 2000.
Lekholm Sköld: I blått fält ett andreaskors av guld i de tre övre korsvinklarna åtföljt av en hästsko av silver med utåtvända skänklar och i den nedre korsvinkeln av en ring av silver. Hjälm: Två uppskjutande blåklädda underarmar av silver i kors hållande varsin värja av guld med blått fäste. Carl Gustaf, 1:e museiintendent, fil. lic., RNO, Bjärred, 1999. Medges åt efterkommande till namnantagaren.
Fast Sköld: Fortuna med sitt segel balanserande på ett klot. Hjälm: En uppskjutande harneskklädd arm svingande ett svärd mellan två vingar. Johan Gabriel Fast 1689-1730, var löjtnant vid Kalmar regemente när han använde sitt sigill första gången år 1717.
Gyllensporre Sköld: I fält av guld, belagt med en blå ginstam, en sporre med klingan ställd i ginstammen och av motsatta tinkturer, samt med röd rem med blått spänne. Hjälm: Ett uppstigande blått lejon med röd beväring hållande en blå sporre med klinga av guld och röd rem med blått spänne. Bröderna Dennis, överstelöjtnant, Stockholm, Niklas, civilekonom, Hammartorps slott, och Mattias, Stockholm, 2001. Släkten, som tidigare hette Pascha, härstammar från Ottomanska riket.
Henke Sköld: I fält av silver en blå bjälke belagd med en åskvigg av guld och åtföljd ovan av två och nedan av ett grönt klöverblad. Hjälm: Tre uppväxande gröna klöverblad, på skaften överlagda med en sexuddig stjärna av guld. Vapenbrev utfärdat av riksheraldikerämbetet till generalkonsuln Hans Edvard Henke 1935. Dessa brev utfärdades bara under en kort period mellan 1934-36. (bild ur A Berghman, Borgerliga vapen, s.43.)